Per bloggar: Frimärksåret för 50 år sedan….

Många av våra läsare var inte födda då men när man har minnen från detta år kan det var läge att dela med sig lite.

Egentligen är det nog inte frimärken som är det jag i första hand tänker på när jag blickar tillbaka. Jag fyllde nämligen 15 detta år och då var det givetvis moped som gällde. Jag fick ta över min fem år äldre broders moppe för han koncentrerade sig på bilar.

Det var nog sommaren 68 som jag skruvade isär moppen helt och hållet för att putsa och göra den riktigt fin. Jag fick aldrig ihop den igen.

Tjejer hade blivit ett stort ”intresse” med kanske just första kyssen detta år.

Fast ska sannningen fram så var nog frimärken fortfarande det stora intresset. Liksom fotboll och all möjlig sport. Datorer fanns inte i sinnevärlden och det dröjde nästan tio år innan jag skulle börja jobba med detta redskap i stället för skrivmaskinen.

På frimärksfronten handlade det mycket om att fylla insticksalbumen med sportfrimärken men också från det nu minskande antalet länder. ”Hela världen” fanns inte längre kvar. Nu handlade det om Sverige, Norge, Sovjet, Frankrike, Schweiz, USA, Kanada, Australien, England, Israel och ett tiotal andra länder. För många skulle det så småningom visa sig och samlandet svängde 15 år senare över till hembygdsfilatelin.

1967 var ju året då Elvis gifte sig och de gjorde även min bror, dock inte med varandra. Givetvis tänker jag även på att vi gick över till högertrafik och hur Israel vann sexdagarskriget. När jag sedan googlar så hittar jag mycket annat minnesvärt.

På den svenska frimärksfronten kan vi notera kring dussinet frimärksutgåvor. Utan att rangordna dem så fastnar jag lite extra för dem för högertrafiken och VM i bordtennis. Någon riktig höjdare var det dock inte detta år. I motsats till somliga tycker jag att svenska frimärken de senaste åren håller avsevärt högre klass än på 60-talet.

Själv satt jag i min kammare och samlade men även tillsammans med skolkompisar. Det här var så långt tillbaka i tiden att ”alla” pojkar samlade frimärken – säkert också en del av flickorna. Vi köpte frimärken från posten men även från ett engelskt företag som skickade ut provsändningar eller så kontaktade vi utländska postverk för att köpa direkt därifrån. Någon gång besökte vi en frimärksbutik i Jönköping. Det här var före Samlameras tid…

Var tid har sin tjusning men det måste sägas: Det är bättre på frimärksfronten i dag: Vi har ett bra frimärksförbund, aktiva föreningar, frimärksutställningar, mässor, möjlighet att köpa via internet och mycket mer. Det har helt enkelt blivit lättare för oss köpare att nå säljarna.

Ändå är det bra att blicka bakåt och minnas den positiva utvecklingen av vår fina hobby.

Gott nytt 1968 – ursäkta: 2018!

Posta en kommentar